Vissa stunder kan det kännas ensamt..

Det verkar som om en del människor
har fömåga att låtsas som ingenting..
Att dom kan bara fortsätta som om allt
är bra och inget har hänt..

Men inom mig kan jag inte
låta bli att undra och tänka..
Är det så att dom inte bryr sig?
Betydde det som fanns inget?
Va alla ord bara på låtsas?
Va jag så meningslös?

För jag kan inte låtsas som
inget..
Jag kan inte bara le hela tiden
och låta alla tro att allt är fine..
Jag försöker, jag ger mitt allt
för att le och skratta och
sätter på mig mitt
pokerface varje dag..

Men nu, här hemma i soffan..
Då släpper jag allt..
Jag är ledsen, arg och mer ledsen..
Jag funderar och hjärnan
går på högvarv..

Här just nu, gråter jag..

Men imorgon, då sätter jag
på mig mitt pokerface igen
innan jag går ut och möter världen..






Cant u see this wall of stone......



Xoxo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0