Igen...
Klockan börjar bli så där mycke nu igen och här sitter jag forfarande...
Fattar inte varför det ska va så svårt att komma i säng i tid..
Men jag vet att när jag lägger mig så kommer tankarna, dom oundvikliga tankarna, Tankarna jag är så trött på..
JAg vill verkligen inte tänka mer, jag orkar inte...
Du får inte knacka på in
dörr om du inte är beredd
att komma in..
Du får inte göra om
mitt namn och börja kalla mig för din..
Du får inte stjäla av min godhet för
att fylla upp ditt hål....
Men du får ta den tid du behöver,
för att förstå vad det är du vill.
Du får be en bön att tiden du behöver
räcker till...
Ibland vet jag inte vad jag vill ha ut av framtiden, Kanske för att jag verkligen inte vet hur den kommer se ut..
Jag trodde ju verkligen att jag visste det förut hur den skulle se ut, för 6 månader sen visste jag det, trodde jag men innan ja visste ordet av det så hade allt slagits i spillror..
Allt jag trodde skulle vara va inte längre, coh det liv jag ville leva fick jag inte leva..
Det bestämdes åt mig att jag inte skulle få ha det så som jag ville...
Känslan av maktlöshet har varit och är så sjukt stor, Jag har aldrig kännt så nån gång..
Har alltid känt en liten känsla av kontroll men nu ibland känns det som om jag bara faller handlöst ner i ett bottenlöst hål..
Varför jag??
Nej nu måste jag försöka sova lite..
Känslan av din närhet finna alltid konstant i mig...

MAmma älskar dig,, det är dig jag lever för...
Fattar inte varför det ska va så svårt att komma i säng i tid..
Men jag vet att när jag lägger mig så kommer tankarna, dom oundvikliga tankarna, Tankarna jag är så trött på..
JAg vill verkligen inte tänka mer, jag orkar inte...
Du får inte knacka på in
dörr om du inte är beredd
att komma in..
Du får inte göra om
mitt namn och börja kalla mig för din..
Du får inte stjäla av min godhet för
att fylla upp ditt hål....
Men du får ta den tid du behöver,
för att förstå vad det är du vill.
Du får be en bön att tiden du behöver
räcker till...
Ibland vet jag inte vad jag vill ha ut av framtiden, Kanske för att jag verkligen inte vet hur den kommer se ut..
Jag trodde ju verkligen att jag visste det förut hur den skulle se ut, för 6 månader sen visste jag det, trodde jag men innan ja visste ordet av det så hade allt slagits i spillror..
Allt jag trodde skulle vara va inte längre, coh det liv jag ville leva fick jag inte leva..
Det bestämdes åt mig att jag inte skulle få ha det så som jag ville...
Känslan av maktlöshet har varit och är så sjukt stor, Jag har aldrig kännt så nån gång..
Har alltid känt en liten känsla av kontroll men nu ibland känns det som om jag bara faller handlöst ner i ett bottenlöst hål..
Varför jag??
Nej nu måste jag försöka sova lite..
Känslan av din närhet finna alltid konstant i mig...

MAmma älskar dig,, det är dig jag lever för...
Kommentarer
Trackback