Blickar bakåt...

Om jag kunde, skulle jag vilja leva i
det ögoblicket igen, om ens bara för
en liten stund...

I det ögonblicket då livet kändes perfekt..
Då störst av allt va kärleken, kärleken till
mitt barn...
Den kärleken är fortfarande den största,
men livet blev inte så perfekt..
Men vi lyckas leva lite trasiga och knasiga..

För vi har det största, det bästa....
2010-04-21 @ 23:07:55 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0